JAG VILL GE MIG UT OCH SE
Gårdagens jobb var bra. Jobba med bra personal och allt bara flöt på. Det var härligt att träffa brukarna igen och dem gjorde verkligen min dag. Pratade personalerna och dem berättade att när dem var yngre så reste dem aldrig iväg och passade på att göra sånt innan man stadgar sig med pojkvän och barn.
Läser bloggar om tjejer som är i LA och lever livet, vänner som bott/bor i Norge, Spanien och London såklart. Jag vill ge mig ut och se! Hela världen finns ju här och jag då, jag bor i Eskilstuna? Marre sa de igår med, att vi skulle kunna flytta till en annan stad eller land men ändå är vi kvar här. Jag är feg, jag har inte klarat av att flytta någon annanstans när Jag har vänner och familj här. Men en dag så står jag där, med en pojkvän och barn och då kommer jag ångra att jag aldrig tog chansen tidigare.
Och det gör fruktansvärt ont i hjärtat att ens tänka att Marre flyttar snart, det kommer bli en tårfylld dag.
När jag har gjort klart skolan i september-oktober.. Efter det då? Söka jobb i London som undersköterska? Eller bo kvar i stan? Skulle jag få fast tjänst i stan så stannar kag skälvklart. Men Vill tillbax den staden så förbaskat jäkla mycket. Britter är dem trevligaste man träffa! Och dem snyggaste killarna jag någonsin har sett..
Jag drömmer verkligen nu.
