" YOU HELD OUT YOUR HAND AND I TOOK IT WITHOUT STOPPING TO MAKE SENSE OF WHAT I WAS DOING. FOR THE FIRST TIME IN ALMOST A CENTURY, I FELT HOPE"









Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0